Högern delar Reagans syn på sjuka och arbetslösa – riksdagskrönika från Jasenko

"I Chicago ger de pengar till en kvinna som har fått socialbidrag under 80 namn, 30 adresser och 15 telefonnummer.”

Bidragsdrottningen, som kvinnan skulle komma att kallas, var dock bara ett påhitt av Ronald Reagan under hans presidentvalkampanj 1976. En kampanj han döpte till ”Let´s make America great again”. Reagan vann valet och sänkte skatterna för de rikaste och skapade en ekonomisk klyfta som ingen till dags dato kunnat minska.

Det är alltid så att högern använder sig av de allra svagaste i samhället för att kunna bygga en ännu större klyfta som alltid innebär att rika blir rikare och fattiga inte bara blir fattigare utan även fler och fler.

Syftet är att investera i de ekonomiskt starka medborgarna med skattelättnader, vilket också innebär att de allra svagaste medborgarna får ta sig ur fattigdomen på egen hand. Staten ska inte ha någon fördelningspolitisk roll att skapa möjligheter för ekonomiskt utsatta om det skulle innebära ett ekonomisk åtagande för staten.

I valet 2006 etablerade högern ett begrepp – ”utanförskap” – som snabbt tog plats i Svenska Akademiens ordlista. De som inkluderades i utanförskapsbegreppet var bland annat arbetslösa och sjukskrivna som enlig högern inte var tillräckligt stimulerade att på egen hand ta sig tillbaka till arbetsmarknaden.

Därför gjorde man en del lagändringar som skulle ”hjälpa” med det. En åtgärd var att arbetslösa och sjukskrivna skulle betala högre skatt än den som jobbar eftersom de inte var produktiva. En annan var att sjukskrivnas arbetsförmåga skulle prövas mot en arbetsmarknad som uppenbarligen inte existerade, mot helt påhittade arbeten.

Detta har upprört oss socialdemokrater mycket och länge, och trots att vi även på den tiden var riksdagens i särklass största parti med då 35-procentigt väljarstöd kunde vi inte göra något åt saken eftersom det fanns en politisk majoritet med en annan uppfattning.

Nu när vi drabbats av pandemin, nu när bristerna i dessa försäkringar visar sig uppenbara har vi fått en annan riksdagsmajoritet.

Därför har vi kunnat höja a-kassan och slutat hänvisa långtidssjukskrivna till en fiktiv arbetsmarknad. Tänk dig själv: du är sjuk men har en del av arbetsförmågan kvar. Då säger staten till dig att det teoretiskt sett finns ett jobb där ute någonstans som exakt motsvarar din restarbetsförmåga och att du därför inte längre kan beviljas sjukersättning. Det förstår alla skapar ett stort stresspåslag hos den sjukskrivna som säkerligen får negativ påverkan på restarbetsförmåga.

Men äntligen har vi en annan förståelse, en annan majoritet i riksdagen. Vi får hoppas den håller i sig och stärks efter nästa riksdagsval.

För jag hoppas att fler kommer att upptäcka skillnaden mellan att ur en medborgare pressa fram vad man kan – och på att få en medborgare att prestera det bästa de kan.

För mig är det uppenbart att om det handlar om att ge förutsättningar för bästa möjliga prestation så ställer det ett större krav på samhället. Det måste då exempelvis finnas möjlighet till livslångt lärande och generella försäkringar som garanterar trygghet vid omställning.

Det kostar samhället lite mer – men skapar också förutsättningar att få tillbaka mycket mer.

Jasenko Omanovic

facebook Twitter Email